•EVELINA KYRK•

För mig är tro något slags hopp om mer. Mer än den smärta och tragedi vi ser. Även mer än den kärlek och lycka vi ser. 

För mig är tro en närvaro. Som en ande. Som inte kan göra saker bättre på så vis  utan som bara tröstar och ger nån slags trygghet. 

Jag har försökt koppla min tro till kristendom, och har väl inte direkt lyckats. Tror jag är

Närmast buddhismen men det är ändå oklart. Vill inte sätta en etikett på min tro. Mer än, - tro.

När jag försökt närma mig kristendomen har det vart både inom svenska kyrkan, kanske framförallt. Men också pingst. Just nu går ja iofs på en skola som ägs av pingströrelsen men har så lite med att göra. Hur som helst så har jag mötts av delvis kärlek, men också mycket dömande blickar. Mycket snack om att denne Gud älskar alla. Förutom... ..

Och där drar jag mig undan direkt. För jag kan som inte kompromissa ens lite på det faktum att jag tycker att precis alla är värda lika mycket och att jag inte förstår syftet i att tro på nåt som inte betyder just det; kärlek för alla.

Inte ett förklätt löfte som bara gäller de som nåra vita äldre män (och kvinnor, okej) accepterar lixom. (Ursäkta fördomar, men de är ju tyvärr inte helt osanna).

Har på senaste tiden dragit mig undan min tro mer och mer. Nån slags känsla av svek pga att jag kanske önskar att det borde finnas något som kan styra upp allt. På nåt vis definiera var all ondska kommer ifrån. Jag höll på säga göra skillnad på rätt och fel. Men det är ju inte så objektivt. Men något som, som sagt, kan definiera ondskan och illviljan och på nåt vis dämpa den. Försöka skapa förståelse. 

Jag tror vi behöver förståelse.

"Du får inte bli bekväm i din depression. Trots att jag vet att du inte vill må dåligt så vet jag också att det är lättare att inte försöka."

"Du är inte ensam."

"Vad är problemet, och varför?"

"Sörj!"

"Var arg, var ledsen, var besviken. Stäng inte ute känslorna. Fastna inte i mörkret, du vill inte va där."

Imorgon ska jag gå till kurator. Agerade kurator till mig själv idag. Och sen fick jag hjälp. Har försökt översätta alla tips jag fick av mig själv och honom för att kunna använda dom. Hela dagen idag kändes allt hopplöst men nu känns det lite bättre. Imagine that. Det går. 

Nu ska jag sova. Imorgon ska jag lyckas ta mig ut ur rummet och kriga mot ångesten hela dagen. Från 9-15. och sen klockan tre ska jag till kuratorn. Kommer nog behöva puttas dit... vilken tur att jag har en jävla stjärna till granne.

Alltså. Allsång på Skansen. Har sett det en gång i sommar då Viktor deltog. (Förövrigt helt fantastiskt, check it out).

ALLTSÅ! 
När man inte kan hålla sitt löfte till sig själv och man ba blir asförvirrad.

Ska förklara..

Jag har lixom lovat mig själv att inte få panik inför framtiden.
Lovat att vara lugn och rationell och bara tänka logiskt.
Jag vet ju att det inte kommer totalkaosa i framtiden, även om jag inte tar mig in på vad än för utbildningar jag söker. Det värsta som skulle kunna hända skulle ju vara att jag måste skaffa jobb. och hur farligt vore det då? inte så farligt i must say. ÄNDÅ så får ajg världens klump i magen när folk frågar om vad som händer till hösten och jag blir fullständigt rubbad när jag börjar planera inför alla prov som ska göras för de utbildningar jag vill söka.
VARFÖR? 

Andas ba. Andas!

/okej detta inlägg kom från ingenstans efter världens längsta paus och ä kanske till mest för mig men håll till godo. Jag planerar att bli bättre på blogga. Tänkte bara vänja mig med att göra det på telefonen, så löser det sig nog.
Ser väl. - ses/hörs 

krambomb

 

Hur jag bara inte vaknade upp och tänkte att "åh idag ska det firas!"
Jag vill fira mina fellow sisters som kämpar varje dag för jämnställdhet men annars är denna dag endast ännu en av våra dagar. En till dag då vi bör uppmärksamma orättvisor och en till dag då vi ska kämpa för att krossa patriarkatet. 

Mitt så kallade nyårslöfte för tvåtusenfemton är att försöka bli trygg i nuet och jaget.  Och sen denna bild på det för att lätta upp lite:

Pöss

Det börjar med att innebära jazzfestival här i umeå.
Sen kommer det innebära hemresa och en välbehövlig vecka hemma med familjen.
Det kommer även innebära två spelningar med min alldeles mest speciella och fantastiska vän Sandra.
Sen kommer det innebära hemresa igen, tillbaka till Dalkarlså.

När lovet är över är mitt mål att komma igång med en vardag då jag känner mig nöjd när jag lägger mig.
En vardag, då jag tillåter mig själv vara glad och använder mig av de glädjeämnen som jag faktiskt omringas av här. Jag vill hitta en rutin i mitt övande som funkar med mitt övriga schema. Jag vill se min utveckling, på kort såsom lång sikt. 

Jag vill umgås med mina älskade vänner för att mår bra av det. Jag vill inte utnyttja dem för att undanfly mina känslor, för att jag är rädd för att jag inte ska kunna sova och för att saknad och ångest ska krypa fram om jag är ensam.

Sedan ett tag tillbaka har mitt liv bara vart upp och ner. Jag har inte vart mig själv och, även fast jag alltid är lite tom och kall på hösten så har jag nog aldrig känt mig så omotiverad. På livet.

Jag har haft jobbiga perioder men jag vet inte om jag känt mig så tom och hopplös, någonsin, som jag gör nu. 
Jag har så fantastiska vänner här, allt är så optimalt på något vis, och hela grejen med att känna mig omotiverad känns omotiverat när man är på ett sånt motiverande ställe. 
AH FÖRVIRRINGEN.
jag är dock medveten om mycket, och jag är även less. och jag ska bara vara less lite till, sen vila och sen bara kicka livets röv för att det kan jag för jag är bäst. måste bara komma ihåg att tro på det.

http://www.upworthy.com/2-women-take-on-the-ridiculous-sex-tips-found-in-mags-then-give-their-own-version?c=reccon3

Idag har jag städat, och passade då på att fota mitt rum för att visa dom där hemma, så ni kan ju också få se! 

:)