Mitt-i-natten-ångesten, till skillnad från den vanliga ångesten.
När det känns som att magen är vänd ut och in och slagen knut på. Och lungorna är som ballonger som läker. Och hjärtat smärtar och slår. Och jag använder helt plötsligt så mycket mer av min hjärna, till den grad att tankarna aldrig slutar, kreativiteten dyker upp men slås direkt bort av hjärnspökena som är helt fria att intala mig vilken skit dom vill. för den enda sköld jag har tycks vara mitt täcke och det är för varmt, för kallt, för tungt, för stort, för litet, alldeles för mycket ett täcke och alldeles för lite en person som kramar om en och säger att det kommer bli bättre och att det är lugnt nu.
Kommentarer
Trackback