-
"Du är så stark. Du klarar allt du vill."
"Du får inte bli bekväm i din depression. Trots att jag vet att du inte vill må dåligt så vet jag också att det är lättare att inte försöka."
"Du är inte ensam."
"Vad är problemet, och varför?"
"Sörj!"
"Var arg, var ledsen, var besviken. Stäng inte ute känslorna. Fastna inte i mörkret, du vill inte va där."
Imorgon ska jag gå till kurator. Agerade kurator till mig själv idag. Och sen fick jag hjälp. Har försökt översätta alla tips jag fick av mig själv och honom för att kunna använda dom. Hela dagen idag kändes allt hopplöst men nu känns det lite bättre. Imagine that. Det går.
Nu ska jag sova. Imorgon ska jag lyckas ta mig ut ur rummet och kriga mot ångesten hela dagen. Från 9-15. och sen klockan tre ska jag till kuratorn. Kommer nog behöva puttas dit... vilken tur att jag har en jävla stjärna till granne.
Mitt-i-natten-ångesten, till skillnad från den vanliga ångesten.
När det känns som att magen är vänd ut och in och slagen knut på. Och lungorna är som ballonger som läker. Och hjärtat smärtar och slår. Och jag använder helt plötsligt så mycket mer av min hjärna, till den grad att tankarna aldrig slutar, kreativiteten dyker upp men slås direkt bort av hjärnspökena som är helt fria att intala mig vilken skit dom vill. för den enda sköld jag har tycks vara mitt täcke och det är för varmt, för kallt, för tungt, för stort, för litet, alldeles för mycket ett täcke och alldeles för lite en person som kramar om en och säger att det kommer bli bättre och att det är lugnt nu.