•EVELINA KYRK•

Jag älskar detta:
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vasterbottensnytt/fikade-med-tjuven
En kaffeslurk! Vilka människor...

Allt är upp och ner just nu ett sådär halvapatiskt sätt så man knappt bryr sig.
Mår bra. Många mår dåligt. Många är sjuka. Jag är frisk.
Saknar hemma. Längtar bort.
En konsert på fredag kanske ruskar till mig lite.
Spelar en låt på ensemblen. Den heter något i stil med storm.
Jag tror den handlar om att hon behöver någon som kan vara hennes storm.
Väcka upp och röra om lite. Behöver utmanas.

Tur att han i tredje rummet på höger sida i lärarnas hus finns.
Framtiden känns läskig. Många måsten.

Det känns faktiskt inte som att det gör något.
Förutom de gångerna jag uttrycker mig klumpigt så känns det skönt.
Skönt att kunna vara öppen för vem som helst att se.

Dag efter dag går. Veckor går.
Saknaden sliter på mig så mycket just nu.
Jobbar på det. Hela tiden. 

Just nu känns det som att min sköld ligger på botten av den djupaste av vallgravar.
Sårbar och lättrubbad.

Saknaden tynger ner mig och allt motstånd, även det minsta känns som de största av krafter.

Svag och obalanserad.
Trots det har jag lyckats hoppa över, eller kanske lyckats undvika alla hinder.
Stark och stabil.
Nu står jag här, men jag känner mig inte säker.
Tom och halv.

Jag övar på det jag vill bli bra på. Jag övar på att vara mig själv. Jag övar på att vara stark.
Jag kommer alltid att måsta öva. Jag kan inte tänka mig att det finns ett sätt att vänja sig.
Bara öva. Jobba vidare. Allt kommer vara tyngre. Ibland kommer det kännas lättare.
Ibland kommer jag må bra. Till och med ofta. Jag kommer le. Jag kommer leva. 

 

Men.

Jag kommer aldrig leva utan att sakna dig.
Jag kommer aldrig leva utan att önska att jag kunde prata med dig.
Jag kommer aldrig leva utan att veta att du dog för ung.
Jag kommer aldrig leva utan att hata cancer så mycket att jag vill skrika rakt ut.
Jag kommer aldrig leva utan att tänka att det är så orättvist. 
Jag kommer aldrig leva utan att leva som du lärt mig.
Jag kommer aldrig leva utan att älska allt du var.
Jag kommer aldrig leva utan att älska allt du gjorde.
Jag kommer aldrig leva utan att sakna dig.

 

 

Ikväll testade jag på att sitta i källaren i tre timmar och måla och prata med vänner och lyssna på musik. Hade ont i rumpa och ben så jag dog när jag gick upp men det var skönt att sitta där nere. Har så fina vänner ❤️

http://www.graciehagen.com/lllusions-of-the-body/ - :)

Seg dag! Tvättat, städat och övat.
Ändå rätt så skönt med chilldag!
Gjorde en Chicken Tikka Masala med bacon och morötter i. Vart väldigt väldigt gott!

Taggar igång inför en ny vecka, repa repa repa inför kommande konsertveckor! 

Vi ska hänga på stan ett par timmar och jag har inget direkt mål med min vistelse men det blir säkert kul! 

Trevlig helg på er!

shit alltså tiden springer iväg och mitt schema är fullsmäckat: 

Bas, Sång, Teori, Gehör, Ensemble, Kör, Projekt, Jazzprojekt, och då är det både schemalagt + egen övning.
På detta så har vi börjat se The Walking Dead (SJUKASTE BRA WOW) Som tur är ser vi bara ett avsnitt per kväll.
Och sen är det ju det där med hälsan.. Gick en böna i solen idag på lunchrasten med fina kamrater och har nu precis avklarat ett pilatespass, är lite mör och det lär kännas i magen/ryggen imorgon, men fett kul var't! 
Nu ska vi alldeles strax dra till le björk och se walking dead och sen sova för att ladda inför en onsdag som är full som sällan förr: 9.00 till 21.30. 
FASEN SE KUL VI HAR NÄR RULLNINGEN ÄR IGÅNG ALLTSÅ.
mår bra och är fett peppad på denna vår!!!
Hoppas det är bra med alla ni miljoner läsare, är så tacksam för att ni stannar med mig trots att jag inte uppdaterar så ofta, en guldstjärna till alla er. Alla ni. Japp, är stolt.

SLUTAR NU med detta flumskrivande
KRAMISAR

Att bo hemifrån är väldigt.. intressant.

Från början, i höstas var det jobbigt. som i väldigt jobbigt så fort det blev tyst i allrummen.
Man dras med i rörelsen och sen har halva terminen gått och man har vart hemma kanske två gånger.
För många är det kanske mycket, men för mig kändes det som ett svek. 
Inte mot mamma och pappa, eller min bror, eller farmor och farfar, kusiner.. - inte mot någon förutom mig själv.
Nu har jag börjat andra terminen och känner fortfarande så. Det är hela tiden en gnagande känsla och jag vet inte hur man blir av med den? 
Det är saknaden av familj, och trygghet i samband med att detta "hem" fortfarande inte känns hundra procent hemma, eller kanske hundra procent tryggt. Man är så omringad av människor från och med att man vaknar, tills man går för att lägga sig att när man ska sova blir lixom kastad åt andra hållet och känner sig så otroligt ensam.

Jag får en panikliknande känsla och jag vill typ rymma ut i skogen och bara vara ensam. Ägna dagarna åt att hålla mig mat och sen ha med min gitarr och bara spela. 

Nä, jag spacear iväg. Det behövs såhär halv två på natten när man startat om datorn efter att ha försökt sova i typ en timme. Skönt att dessa nätter inte händer allt för ofta.

Nä usch, vilket deppinlägg. Eller depp och depp. Det är inte så deppigt. Folkis är en väldigt fantastisk grej att testa på och jag är väldigt nöjd, men det kan bli lite konstigt ibland. Typ ikväll. Såatteh, ah.. så är det.
God natt på er.

NÄMEN! Se, en lista! jojo, tänkte fördriva lite tid innan jag ska sova..

Gjorde du något 2013 som du aldrig gjort förut? Massor av saker, Student! Bal! London! Alanya! Kört uthållighetstväling! Flyttat hemifrån på riktigt! Blivit opererad.. Kört av vägen.. Förlorat min mormor.. Och så vidare..

Genomdrev du någon stor förändring? Ja, flytta-hemifrån-grejen kan man väl räkna dit! Annars vet jag inte om jag har genomfört några större förändringar..

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Bekanta, ingen nära vän

.

Börjar året med fira till klockan sex på morgonen för att sen sova förbi dagsljuset och sen se ivanhoe och äta hemmagjord pizza. Tänk så mysigt med nytt år.