:

Jag har alltid varit säker. Säker i mig själv. Säker på vad jag älskat och vad jag tyckt varit viktigt. 
Har självklart vacklat och virrat runt men ändå haft en trygghet i mig själv. 
 
Men:
 
Jag har också alltid vart stor. 
Lång. Inte alltid längst, men lång. Bredaxlad. Kraftiga händer. Breda fötter.
När jag tänker på det så blir listan alltid lång.
Hade jag vart större i mun och trott på mig själv och vart lite mer, mer stor i min personlighet, så hade jag blivit mobbad. När jag lirade fotboll med laget hade jag setts som den där läskiga mittfältaren som är lagets buffel. På skolan hade jag vart den som gjorde allt för mycket, trots att jag gjorde allt till samma nivå som de andra, fast skillnaden var att jag var stor.

Därför vågade jag inte vara stor. Låt mig förklara.

Jag har alltid vart fysikst stor men alltid krympt som person för att anpassa mig. Jag har liksom aldrig vart mobbad men pga strukturer och ideal så har jag indirekt blivit tvingad till att förminska mig. Jag menar gud vet vad som hade hänt om nån som var överviktig trodde på sig själv och vågade ta lite plats.
När jag tänker på hur mycket potential jag har blir jag arg. Arg för att jag aldrig, - fortfarande inte låter mig själv leva ut till den potentialen. Sen blir jag arg för att jag lixom hamnat i den komplexa situation att jag inte låtit mig leva mitt liv fullt ut som Evelina - en go' tjej, inte Evelina - hon som är för stor även fast jag lixom anat att jag hade potential. (usch blir mörkrädd av att tänka på att det kan va så).

Att det är så är så otroligt frustrerande. 
Men jag var ju inte bara stor, - Jag är ju faktiskt placerad i facket TJEJ.
(-Hej förresten! Jag är en livmodersbärare som på något vis identifierar sig som tjej/kvinna fast jag egentligen är en person) 
En tjej kan ju inte vara för stor. Som tjej bör inte heller vara för stor i mun och veta/tycka för mycket. Inte heller sticka ut och vara för bra. Jag menar, när vi skulle lira fotboll på skolan så fick jag ofta vänta länge på att bli vald till lagen.  Tolkade det som att jag var alldeles för stor för att spela fotboll. Jag tänkte att det skulle ju vara absurt att välja pga kön för vad spelar det för roll lixom? - just det.  Hade jag istället vart född som kille hade jag kanske blivit vald som en av de första just på grund av att jag var stabil och stark. 
Så fruktansvärt irriterande att det ses som en svaghet att vara stark som tjej. Så himla messed up.

- Det jag vill komma fram till:

Alla kommer alltid att ha olika åsikter. Alla kommer alltid tänka olika. Men något som alla borde kunna enas kring är att alla är värda precis lika mycket. Oavsett kön, etnicitet, sexuell läggning, ursprung, hårfärg, vikt, skostorlek, ålder osv. (Jag valde att lyfta fram vikt / kön för det är i de facken jag granskats).
Om alla fick växa upp och känna: "SHIT! Vad bra jag är!" varje morgon så skulle allting kunna vara så mycket lättare. Om alla bara älskade varandra och accepterade varandra skulle så mycket orättvisa och ondska försvinna.  Om alla fick växa upp och identifiera sig som en person och en individ istället för att behöva hamna i det fack som man anses passa bäst in i...

Varje dag så träffar du nån du inte känner. Varje dag så kommer du se någon som du placerar i ett fack pga en olikhet eller kanske en likhet. 
Istället för att rädas av det som är obekant eller det som sticker ut, tänk istället hur fantastiskt det är att vi är så många som är helt olika och ändå så lika. Tänk att vi är så fantastiska att vi tillsammans kan lysa upp en hel stad.

Och du som förälder, lär dina barn att de är perfekta. Oavsett vad omgivningen vill forma de till.

Kommentarer
Lena säger:

Fina fina Evelina!
Det du skriver är så sant och så viktigt och det känns som vi alla är med om liknande saker någon gång i livet. Jag blev vald sist, mobbad och retad för att jag var "rund" och hade glasögon. Det hör på något sätt till att växa upp att man ska jämföras mot varandra - HUR fel det än är!!- DU min vackra kusin är och har alltid varit solstrålen i vår släkt! kanske har du burit på mörker inom dig och tvivel på dig själv men du har Alltid haft ett stort hjärta och en så otrolig glädje till livet. Det har smittat och lyft oss andra som fått umgås med dig. Det spelar ingen roll hur andra har sett på dig eller vad "normen" säger är stor och liten. Din själ och din personlighet är så mycket större än allt det andra att allt som vi tar in är Glädje, kärlek och ett otroligt ljus då vi ser på dig. Du är vacker! Du är fantastisk och du är unik! sträck på dig, ta plats och våga gå din väg :)
Stor kram Lena

2014-08-23 | 20:30:20
Vad heter din blogg?: http://www.wordpress.com/doldenergi
Pia säger:

Blir varm och glad när jag läser ditt inlägg!
Glad för att det finns hopp, det finns unga tjejer som är begåvade, tänkande, smarta och unika!
Du är i högsta grad en av dem!
Varm för att jag får vara nära dig, lära känna dig, ta del av din sprudlighet! Du har så mycket att ge och det märks på dig, det skiner igenom!♥ Din resa har inte just börjat...den pågår i allra högsta grad! Känn dig aldrig otillräcklig och osäker på grund av din storlek, skrik till i så fall så ska jag överbevisa dig med att du är fantastisk!

Att vara tjej ser jag personligen som en styrka!
Jag är en känslosam person som har tentaklerna utåt och som kan känna av och ge omsorg vid rätt tillfälle ...och för mig är det kvinnliga drag.
Utnyttja din kvinnlighet som en förmån. Ta plats och satsa ÄNNU hårdare än någon. Knäpp folk på näsan m din begåvning och le ditt allra vackraste leende! För DU. ..älskade Evelina...du har ju ett fantastiskt leende vackra du!!

Nu blev det.ett långt svar..men jag blev så tagen av dina smarta ord att jag bara var tvungen!
stor kram och vi ses ju snart! ! *yeyeeyye

2014-08-23 | 22:26:56
N-M säger:

Grymt bra text hörru! :) Du är bra på att skriva, på nå vis jäkligt modig också som vågar skriva det också! Men de är ofta när man verkligen säg de man mena som he få sån där genomslagskraft och sånt tryck, jag bruka oftast hålla såna grejer inne, lättare att skämta till det om nått världsligt och själv bära på och fundera över svårare grejer.

Svar: Tack Nisse! Jaa alltså allt man skriver som är personligt är ju tufft och väldigt känsligt lixom men oftast är det de viktigaste sakerna att prata om för att det blir så himla tabu, typ.Det kan vara gött att släppa ut det också, tror inte på att hålla allt inne!! KRAM :)
Evelina Kyrk

2014-08-24 | 00:13:53

Kommenterar gör du här nedan:

Du heter:
Kom ihåg mig?

Din email är: (publiceras ej)

Du har en hemsida/ blogg vars url är:

Det du vill säga är:

Trackback