en såndär upp-o-ner-dag.
imorse vaknade jag typ tio i nio, gick upp, tvättade ansiktet, klädde mig och gick sedan till projektlektionen som började nio. Lektionen var hur mysig som helst och vi lekte lekar och lärde känna varandra och mot slutet jobbade vi även med ljud. Efter lektionen som slutade halv två så gick jag och duschade och fixade mig lite tvärt inför skolfototagningen som skulle äga rum halv tre.
Halv tre samlades vi alla utanför herrgården och vandrade ner mot bron och ner till bäcken där vårt perfekta foto skulle tas. En stock låg över bäcken och vi tänkte trycka in oss där bland de färgade höstlöven och den mystiska skogsmiljön. GUD! vilken bra idé och det hade (läs: HADE) blivit en perfekt bild om det inte vore för att:
När jag skulle gå ner till stocken så råkade jag trampa på ett jordgetingbo. ETT JORDGETINGBO.
Jag kände att det började svida på två ställen på benen men förstod då inte varför och tänkte snabbt att jag gått genom brännässlor eller liknande. Väl uppe på stocken, mitt i, alltså med minst två på var sida så ser jag bara hur det är getingar öööverallt och jag börjar vifta och svära och får typ panik. Mina vänner på höger sida verkade inte riktigt fatta situationen och fay på min vänstra sida var klok nog att bara stå still och andas lugnt. "Instängd" där stod jag och försökte komma undan getingarna och det ända jag hör är "sluta vifta!!!!" och "Ta det lugnt!!".
Okej, ja visst det ska jag göra. Jag står mitt i en bäck på en stock omringad av människor och jordgetingar och jag ska SLUTA VIFTA? Efter vad som kändes som en evighet så flyttade vi oss från stocken och upp på vägen.
Getingarna hakade förstås på men tillslut tog vi oss till ängen. Där tog vi våra foton och där dog den sista getingen som stack mig på halsen. Den hade krupit in i min tröja och blev väl less på att vara fast där.
SJUKT otrevligt med getingar är det och jag fick totalt nio stick. Fay fick fyra, mattias ett och resten klarade sig.
Vi, jag & fay plus per som skjutsade oss, åkte till vårdcentralen i sävar och fick snacka med en läkare lite snabbt och hon kollade våra stick.
Väl hemma sov jag lite till och från i två timmar innan jag gick till kulturrummet för att ha cellgruppsmöte.
Jag gillar inte ordet cellgrupp, det låter väldigt allvarligt, (att jag tänker så kan bero på att jag inte riktigt vet vad det innebär) men det var bara fint. Vi sjöng lovsånger och bad och pratade i en ring runt levande ljus.
Det var en väldigt fin avslutning på en väldigt konstig dag, och nu ska jag sova INNAN tolv för första gången på en vecka. Gott liv kamrater! KRAMIS
När jag skulle gå ner till stocken så råkade jag trampa på ett jordgetingbo. ETT JORDGETINGBO.
Jag kände att det började svida på två ställen på benen men förstod då inte varför och tänkte snabbt att jag gått genom brännässlor eller liknande. Väl uppe på stocken, mitt i, alltså med minst två på var sida så ser jag bara hur det är getingar öööverallt och jag börjar vifta och svära och får typ panik. Mina vänner på höger sida verkade inte riktigt fatta situationen och fay på min vänstra sida var klok nog att bara stå still och andas lugnt. "Instängd" där stod jag och försökte komma undan getingarna och det ända jag hör är "sluta vifta!!!!" och "Ta det lugnt!!".
Okej, ja visst det ska jag göra. Jag står mitt i en bäck på en stock omringad av människor och jordgetingar och jag ska SLUTA VIFTA? Efter vad som kändes som en evighet så flyttade vi oss från stocken och upp på vägen.
Getingarna hakade förstås på men tillslut tog vi oss till ängen. Där tog vi våra foton och där dog den sista getingen som stack mig på halsen. Den hade krupit in i min tröja och blev väl less på att vara fast där.
SJUKT otrevligt med getingar är det och jag fick totalt nio stick. Fay fick fyra, mattias ett och resten klarade sig.
Vi, jag & fay plus per som skjutsade oss, åkte till vårdcentralen i sävar och fick snacka med en läkare lite snabbt och hon kollade våra stick.
Väl hemma sov jag lite till och från i två timmar innan jag gick till kulturrummet för att ha cellgruppsmöte.
Jag gillar inte ordet cellgrupp, det låter väldigt allvarligt, (att jag tänker så kan bero på att jag inte riktigt vet vad det innebär) men det var bara fint. Vi sjöng lovsånger och bad och pratade i en ring runt levande ljus.
Det var en väldigt fin avslutning på en väldigt konstig dag, och nu ska jag sova INNAN tolv för första gången på en vecka. Gott liv kamrater! KRAMIS
Kommentarer
Trackback