.
Jag skrev i förrgår att jag inte skulle skriva förns jag var tillbaka på skolan.
Men det känns som en bearbetning att skriva.
Men det känns som en bearbetning att skriva.
Det känns som att jag är sjuk. Har ingen som helst ork. Ena stunden gråter jag av ingenting och ibland går det bättre. Jag försöker se det postiva i allt, men allting känns så fruktansvärt orättvist.
Funderar på att åka tillbaka ikväll, men jag vet inte om jag vill, eller kan för den delen.
Allt känns svårt och tugnt och det känns som att jag bara vill vara hemma med familjen resten av livet.
Funderar på att åka tillbaka ikväll, men jag vet inte om jag vill, eller kan för den delen.
Allt känns svårt och tugnt och det känns som att jag bara vill vara hemma med familjen resten av livet.
Kommentarer
Anonym säger:
Hoppas att känslorna reder ut sig. Det måste få göra ont innan det lugnar sig. Det kommer bli saknad på ett nytt sätt. Känns så cheesy att säga för det är väl självklart men. Du har stöd av dina vänner även om det inte alltid känns så. Man vill hjälpa men det är svårt att veta hur och vad man ska göra. Rädd att säga fel och att tränga sig på, även om bästa stödet kan vara att visa att man bryr sig och finns...
Trackback